Excuse Me While I Kiss The Sky

We wear the mask that grins and lies,

It hides our cheeks and shades our eyes,—

This debt we pay to human guile;

With torn and bleeding hearts we smile,

And mouth with myriad subtleties.

Why should the world be over-wise,

In counting all our tears and sighs?

Nay, let them only see us, while

We wear the mask.

We smile, but, O great Christ, our cries

To thee from tortured souls arise.

We sing, but oh the clay is vile

Beneath our feet, and long the mile;

But let the world dream otherwise,

We wear the mask!

– Paul Laurence Dunbar

Eric Magassa (f.1972) bor och verksam i Göteborg. Magassa arbetar med måleri, fotografi och collage där han utforskar frågor om identitet, mellanförskap och dess koppling till minnen och platser. Masken är oftast en återkommande tematik, både som föremål och som gräns. Eric Magassa har tidigare visats på GIBCA (Göteborg International Biennial for Contemporary Art), Moderna Museet, Stockholm, History’s Footnote på Marres House for Contemporary Culture, Maastricht, Nederländerna.